Det konstnärliga mötet

Nu startar KHM årsutställning och det är en imponerande samling verk som möter mig i det stora huset på Föreningsgatan 42. Ca 70 studenter ställer ut och under min rundtur får jag ett smakprov av all den kompetens och variation som ryms inom dessa väggar.

Av Carolina Sandvik.

Carolina Sandviks videoinstallation blir mitt första stopp. I videon låter hon en docka möta döden på tre olika sätt i tre olika rum. Videon i sig är bara resultatet av ett fantastiskt förberedelsearbete där skapandet av rummen, scenografin, dockorna, fotograferingen och redigeringen stått i centrum.

Det är en hel del studenter som jobbat just med videoinstallationer och Nadja Ericssons diptyk visar på ena sidan Ingmar Bergmans film Sjunde inseglet och på andra sidan bilder från en combat cam, båda filmerna är, spännande nog filmade på Gotland med helt olika förutsättningar och ur helt olika synvinklar.

I trappan upp till tredje våningen möts jag av Georgina Sleaps installation som är en omarbetning av ett tidigare verk hon visat i vattentornet i Pildammsparken. Blocken, som i sig ser väldigt tunga ut, är gjorda av papier maché och är en väldigt ömtålig konstruktion.

Av Georgina Sleap.

Cecilia Jonssons installation är minnen frusna i tiden. Hon kombinerar ljud, med skulpturala verk och en video där minnena finns fångade i de skilda objekten.

Av Cecilia Jonsson.

En av de studenter vars verk drabbar mig mest är Samaneh Reyhanis. Arbetet bakom och kombinationen av material tilltalar mig väldigt mycket. Komponenterna i verken tillåter också variationer beroende av ljuset i rummet och blir på så sätt föränderligt.

Av Samaneh Reyhanis.

Av Samaneh Reyhanis.

 

Av Rasmus Ramö Streith.

Ibland kan den till synes mest enkla sak, som en bruten planka, bli ett otroligt vackert konstverk. Rasmus Ramö Streith har gjutit plankor i aluminium och koppar och resultatet är enkelt och otroligt vackert.

Att få möta studenterna och höra dem berätta om sina verk ger utan tvekan en större förståelse och en insikt som man helst inte vill vara utan.

Några av de mest tänkvärda installationerna som jag fick se på min väldigt begränsade rundtur var Karin Lindsténs installation kring hennes farfars egenbyggda skyddsrum, Theis Madsen och David Haack Monbergs installation med den lilla axolotl salamandern som blivit utnämnd till ”The savior” och Simen Godtfredsens ”Remnants of a safe place” där en vägg, hittad på ett nedlagt industriområde i Sorgenfri, utifrån de objekt som hittats på platsen fått nytt liv i hans installationer.

Av Simen Godtfredsen.

Sist på min rundtur möter jag Tine Damgaard vars silkesfjärilars livscykel hela tiden förändrar hennes verk.

Av Tine Damgaard.

Dessutom har en del flyttat ut från de ursprungliga installationerna och hittat nytt bo vid ventilationsrören i taket. Utan tvekan både lite skrämmande och riktigt coolt!

Utställningen pågår från den 11 till 21 maj och jag rekommenderar alla att ta en tur till Malmö för att se vad Konsthögskolan i Malmö har att erbjuda!

 

 

 

 

 

 

 

Text och bild Sofia Rydberg, producent vid Odeum.

För mer information om kulturveckans evenemang, se jubileumshemsidan Live i Lundagård

Det här inlägget postades i Kulturvecka, Live i Lundagård och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt